Foppas Comeback...
Sitter som ett barn, som väntar på julafton, och längtar efter Peters inträde i finrummet igen.... Är helt sjukt egentligen, det känns som att det vore min son/bästa kompis/syskonbarn...som skulle göra nåt stort...
Förutom efternamnet och att vi spelat mot varandra nån gång, så har vi INGET gemensamt..(JO att våra mammor heter Gudrun!!) Men ändå sitter jag här och vill inget annat än att det ska gå bra för karln...att han ska få avsluta sin otroliga karriär med att visa hur fantastisk han är, även i en Sidney Crosby/Sedins/Ovetjkin värld...
Oavsett om han nu skadar sig i första matchen och karriären e över...så är han den ende idrottsman/kvinna som fått mig att i vuxen ålder gråta av glädje... Han fick även min sambo hockeyintresserad under en kort period, när hon blev kär i hans "varg-ögon"... Å de gör mig ingenting! Skulle hon ha lämnat mig för Foppa, skulle jag tyckt det var helt ok *L*
Peter Forsberg...detta är ditt sista kapitel i hockeybibeln... Efter detta är det ovillkorligen över. OM det finns en hockeygud, så kommer han att se till att du får avsluta din hockeykarriär på det sätt du önskar...
Och till alla er som under år efter år tjatat om "Varför lägger han inte av, han har ju miljarder på banken"..inklusive fåntratten BOORK!!!! Så vill jag bara säga : Era avundsjuka stackare som missunnar Sveriges genom tiderna bäste hockeyspelare (en av VÄRLDENS genom tiderna bäste) att bjuda på en sista show....till er från mig : Fuck off!!!!!!!
Jag har älskat att se honom på isen, om det så bara inneburit 30sekunders magi i en enskild match..och kommer ALDRIG uppleva denna känsla av eufori för nån annan inom idrottsvärlden.
Tack Peter! Du har gett mig MYCKET glädje, trots att vi inte känner varandra! Kör över nån ikväll så kommer jag att gråta igen!!!
Ciao
Förutom efternamnet och att vi spelat mot varandra nån gång, så har vi INGET gemensamt..(JO att våra mammor heter Gudrun!!) Men ändå sitter jag här och vill inget annat än att det ska gå bra för karln...att han ska få avsluta sin otroliga karriär med att visa hur fantastisk han är, även i en Sidney Crosby/Sedins/Ovetjkin värld...
Oavsett om han nu skadar sig i första matchen och karriären e över...så är han den ende idrottsman/kvinna som fått mig att i vuxen ålder gråta av glädje... Han fick även min sambo hockeyintresserad under en kort period, när hon blev kär i hans "varg-ögon"... Å de gör mig ingenting! Skulle hon ha lämnat mig för Foppa, skulle jag tyckt det var helt ok *L*
Peter Forsberg...detta är ditt sista kapitel i hockeybibeln... Efter detta är det ovillkorligen över. OM det finns en hockeygud, så kommer han att se till att du får avsluta din hockeykarriär på det sätt du önskar...
Och till alla er som under år efter år tjatat om "Varför lägger han inte av, han har ju miljarder på banken"..inklusive fåntratten BOORK!!!! Så vill jag bara säga : Era avundsjuka stackare som missunnar Sveriges genom tiderna bäste hockeyspelare (en av VÄRLDENS genom tiderna bäste) att bjuda på en sista show....till er från mig : Fuck off!!!!!!!
Jag har älskat att se honom på isen, om det så bara inneburit 30sekunders magi i en enskild match..och kommer ALDRIG uppleva denna känsla av eufori för nån annan inom idrottsvärlden.
Tack Peter! Du har gett mig MYCKET glädje, trots att vi inte känner varandra! Kör över nån ikväll så kommer jag att gråta igen!!!
Ciao
Mycket funderingar....
Nu var det ju fruktansvärt länge sen jag skrev nåt här.....
Ja inte har mina funderingar blivit sundare/rakare/enklare/roligare direkt....
Men det jag funderar o tycker mest kring för tillfället är nog dessa saker:
DÖDEN:
Tänker mycket på den, undrar hur det hänger ihop att jag, med alla mina tankar, mina barn, mitt fanatiska idrottsintresse.....bara ska.... Ja, inte finnas, inte tycka, inte vara, inte synas, inte...NÅNTING!! Går det ens att förstå?? Nej, troligen inte.
Jag hoppas mina barn tycker att det är halvskoj att berätta lite om sin tokiga pappa, nån gång, när de känner för det*L* den dag man inte finns längre.. Kanske är det just det, man syftar till, evigt liv?? Ja troligen!
Till er mina barn, vill jag som så många ggr förut , säga: Jag älskar er SÅ mycket och tyvärr för er del, så kommer jag att finnas där, spökande för er så länge ni finns!!! Puss på er! Herrejävlar... När jag tänker på er Natalie, Jesper, Filip, Sofia, Casper o Maja.... Att jag gjort så fantastiskt fina vackra o goa ungar...DET är jag stolt över!!!
MODO: Förbannade jävla satans AP-dynga.....vad jag är trött på att må så dåligt över dessa "kräft" säsonger.... Det jag sa, för 3år sen...att man måste rensa bort det "Modo-garde" som kallas "Våra-grabbar"....satsa på det unga, med kanske nåt undantag för några rutinerade som är med som STÖD....
Modo MÅSTE ändra inriktning och satsa ALLT på den yngre generationen! NU! Modo har kunnat levt på sin enorma, utan motstycke i hockeyhistorien, leverans av unga, otroliga hockeyspelare... Men de finns ju inte där längre... Man tog ju inte tillvara på "FOPPA" effekten, mer än till SEDINARNAS generation..
Betänk detta: FOPPA, MACKE, H.SEDIN, D.SEDIN sen "småstjärnor" som (salle, werner, jonsson, timmy, ante, samme, osv).... Det är några av NHLs stora stjärnor genom tiderna, och det är fostrat genom hockeygymnasiet i ÖVIK.... Sen har det passerat MASSOR av dugliga NHL-Stars utöver detta... Men var tappade man focus...var försvann viljan att vara absolut BÄST..
Börja från grunden nu, MACKE...bygg Modo från hockeylirarna i 9-10års åldern..hetsa hela ungdomskåren i Ångermanland, så det blir en KAMP om att få den enorma lyckan att ta en plats på Öviks/Modos hockeygymnasium... Det var DET som gjorde dessa ungar STJÄRNOR!!
Återkommer snart med en massa andra saker jag tycker jag vill ha sagt i denna otroligt konstiga och jobbiga sköna värld.... (skulle jag ha gjort 450dar som Kompanibefäl på T3 i alla fall?????? )
Ja inte har mina funderingar blivit sundare/rakare/enklare/roligare direkt....
Men det jag funderar o tycker mest kring för tillfället är nog dessa saker:
DÖDEN:
Tänker mycket på den, undrar hur det hänger ihop att jag, med alla mina tankar, mina barn, mitt fanatiska idrottsintresse.....bara ska.... Ja, inte finnas, inte tycka, inte vara, inte synas, inte...NÅNTING!! Går det ens att förstå?? Nej, troligen inte.
Jag hoppas mina barn tycker att det är halvskoj att berätta lite om sin tokiga pappa, nån gång, när de känner för det*L* den dag man inte finns längre.. Kanske är det just det, man syftar till, evigt liv?? Ja troligen!
Till er mina barn, vill jag som så många ggr förut , säga: Jag älskar er SÅ mycket och tyvärr för er del, så kommer jag att finnas där, spökande för er så länge ni finns!!! Puss på er! Herrejävlar... När jag tänker på er Natalie, Jesper, Filip, Sofia, Casper o Maja.... Att jag gjort så fantastiskt fina vackra o goa ungar...DET är jag stolt över!!!
MODO: Förbannade jävla satans AP-dynga.....vad jag är trött på att må så dåligt över dessa "kräft" säsonger.... Det jag sa, för 3år sen...att man måste rensa bort det "Modo-garde" som kallas "Våra-grabbar"....satsa på det unga, med kanske nåt undantag för några rutinerade som är med som STÖD....
Modo MÅSTE ändra inriktning och satsa ALLT på den yngre generationen! NU! Modo har kunnat levt på sin enorma, utan motstycke i hockeyhistorien, leverans av unga, otroliga hockeyspelare... Men de finns ju inte där längre... Man tog ju inte tillvara på "FOPPA" effekten, mer än till SEDINARNAS generation..
Betänk detta: FOPPA, MACKE, H.SEDIN, D.SEDIN sen "småstjärnor" som (salle, werner, jonsson, timmy, ante, samme, osv).... Det är några av NHLs stora stjärnor genom tiderna, och det är fostrat genom hockeygymnasiet i ÖVIK.... Sen har det passerat MASSOR av dugliga NHL-Stars utöver detta... Men var tappade man focus...var försvann viljan att vara absolut BÄST..
Börja från grunden nu, MACKE...bygg Modo från hockeylirarna i 9-10års åldern..hetsa hela ungdomskåren i Ångermanland, så det blir en KAMP om att få den enorma lyckan att ta en plats på Öviks/Modos hockeygymnasium... Det var DET som gjorde dessa ungar STJÄRNOR!!
Återkommer snart med en massa andra saker jag tycker jag vill ha sagt i denna otroligt konstiga och jobbiga sköna värld.... (skulle jag ha gjort 450dar som Kompanibefäl på T3 i alla fall?????? )
Längesen!!
Nu har jag inte skrivit här på jättelänge!
Det händer så mkt hela tiden så det är nog inte bara detta jag inte hunnit med!
Huset tar en faslig tid, vilket för det mesta bara känns bra och stimulerande.
Men nog är det väl ändå typiskt, att vi nu efter alla år köper vårt drömhus, stort o fint, med vedeldning (billigt)...och vad händer?
JO, det blir en riktig vargavinter, med -10 eller lägre i 3månader! Inte EN dag med plusgrader. Dessutom snöar det konstant, tills vi knappt ser ut genom våra fönster....
Fördelen med allt detta är att vi ju knappast kan få en "vintrigare" vinter framöver!
Nu går det mot en härlig vår vilket vi längtar efter. Modo håller på att efter sju sorger och åtta bedrövelser, kravla sig till ett ACK så viktigt slutspel, lagom tills hackspetten har kört igång med sitt bobyggande. Men det har slitit på en gammal Modosjäl! Jag har nog fått 50.000 nya grå under denna vinter. Men svalnar min passion för detta lag? NEJ NEJ! Det kommer nog aldrig hända, på gott och ont.
Min familj får stå ut med en del, mer eller mindre galna reaktioner från min sida. Men eftersom jag är en sån underbar, fantastisk, trevlig, sympatisk, och framförallt snygg kille, så tar de det så gärna!
Hej våren! Du är välkommen!
Det händer så mkt hela tiden så det är nog inte bara detta jag inte hunnit med!
Huset tar en faslig tid, vilket för det mesta bara känns bra och stimulerande.
Men nog är det väl ändå typiskt, att vi nu efter alla år köper vårt drömhus, stort o fint, med vedeldning (billigt)...och vad händer?
JO, det blir en riktig vargavinter, med -10 eller lägre i 3månader! Inte EN dag med plusgrader. Dessutom snöar det konstant, tills vi knappt ser ut genom våra fönster....
Fördelen med allt detta är att vi ju knappast kan få en "vintrigare" vinter framöver!
Nu går det mot en härlig vår vilket vi längtar efter. Modo håller på att efter sju sorger och åtta bedrövelser, kravla sig till ett ACK så viktigt slutspel, lagom tills hackspetten har kört igång med sitt bobyggande. Men det har slitit på en gammal Modosjäl! Jag har nog fått 50.000 nya grå under denna vinter. Men svalnar min passion för detta lag? NEJ NEJ! Det kommer nog aldrig hända, på gott och ont.
Min familj får stå ut med en del, mer eller mindre galna reaktioner från min sida. Men eftersom jag är en sån underbar, fantastisk, trevlig, sympatisk, och framförallt snygg kille, så tar de det så gärna!
Hej våren! Du är välkommen!
Rävsax
Modo har hamnat i en rävsax.
Efter den fantastiskt värdelösa inledningen på serien...eller inledning....den första tredjedelen....så har man nu fått in 3 världsnamn, som bara med namnet skall kunna lyfta laget.
Men då duger det inte med oavgjorda matcher, eller att vinna på Overtime..och DEFINITIVT inte förluster..
Ett missat slutspel kan generera en förlust eller missad intäkt, hur man nu väljer att se det, på i runda slängar 10-15miljoner...
Här kommer min lösning på problemet:
Laget ska se ut så här, så garanterar jag slutspel OCH framgång i detsamma:
Mv: Niklas Svedberg (Mikael Zajkowski)
Roman Malek är inte lämpad att vara andremålis, tror nog han har surläpp just nu, och bör "hjälpas till annan klubb"
Backar:
Mattias Timander - Eddy Larsson(vågar SAIK spela 3 juniorbackar så kan vi spela en)
Hannu Pikkarainen - Kristian Kudroc (värva honom från Frölunda GENAST!)
Per Hållberg - Hans Jonsson (han e kass, men mindre dålig än de andra)
7:e back: Jens Westin
T Mojzis, A.Bonsaksen, D.Sondell............Kan spela med Kramfors i div1..(om de tar en tröja där)
Forwards:
Zuccarello-Sundström-Tjock Skröder
Peter Forsberg-Markus Näslund-Magnus Häggström
Josh Green-Per Svartvadet-Morten Madsen
Dan Hinote-Oscar Steen- Marco Toukko(snacka om checkingline!!)
PP: 1
Foppa
Häggström Macke
Kudroc
Pikkarinen
PP 2:
MZA
Skröder Susse
Hinote
Hållberg
Dessa spelare vill jag INTE se mer av: Kristian Forsberg...(besudlar detta fina efternamn!) Thomas Enström kan ladda för OS...för SMURFAR.....Daniel Sondell....måste ju äta hormoner för ett förestående könsbyte...spelar som en liten flicka redan...Mojzis är lika kass som hans efternamn är svårt att uttala....Bonsaksen kan ta av sig grillorna och gå 600m söderut från Arenan, DÄR finns nåt han kan satsa på....Backhoppning. Molinder......han är 185lång och väger 14kg...kan ingen tvångsmata pojken!
Horava slå mig en signal om du behöver moraliskt stöd!!!
//Björn
Efter den fantastiskt värdelösa inledningen på serien...eller inledning....den första tredjedelen....så har man nu fått in 3 världsnamn, som bara med namnet skall kunna lyfta laget.
Men då duger det inte med oavgjorda matcher, eller att vinna på Overtime..och DEFINITIVT inte förluster..
Ett missat slutspel kan generera en förlust eller missad intäkt, hur man nu väljer att se det, på i runda slängar 10-15miljoner...
Här kommer min lösning på problemet:
Laget ska se ut så här, så garanterar jag slutspel OCH framgång i detsamma:
Mv: Niklas Svedberg (Mikael Zajkowski)
Roman Malek är inte lämpad att vara andremålis, tror nog han har surläpp just nu, och bör "hjälpas till annan klubb"
Backar:
Mattias Timander - Eddy Larsson(vågar SAIK spela 3 juniorbackar så kan vi spela en)
Hannu Pikkarainen - Kristian Kudroc (värva honom från Frölunda GENAST!)
Per Hållberg - Hans Jonsson (han e kass, men mindre dålig än de andra)
7:e back: Jens Westin
T Mojzis, A.Bonsaksen, D.Sondell............Kan spela med Kramfors i div1..(om de tar en tröja där)
Forwards:
Zuccarello-Sundström-Tjock Skröder
Peter Forsberg-Markus Näslund-Magnus Häggström
Josh Green-Per Svartvadet-Morten Madsen
Dan Hinote-Oscar Steen- Marco Toukko(snacka om checkingline!!)
PP: 1
Foppa
Häggström Macke
Kudroc
Pikkarinen
PP 2:
MZA
Skröder Susse
Hinote
Hållberg
Dessa spelare vill jag INTE se mer av: Kristian Forsberg...(besudlar detta fina efternamn!) Thomas Enström kan ladda för OS...för SMURFAR.....Daniel Sondell....måste ju äta hormoner för ett förestående könsbyte...spelar som en liten flicka redan...Mojzis är lika kass som hans efternamn är svårt att uttala....Bonsaksen kan ta av sig grillorna och gå 600m söderut från Arenan, DÄR finns nåt han kan satsa på....Backhoppning. Molinder......han är 185lång och väger 14kg...kan ingen tvångsmata pojken!
Horava slå mig en signal om du behöver moraliskt stöd!!!
//Björn
Vad gör Foppa störst!?
För någon som ej följt honom och är lika Hockeynördig som jag, så kan all denna hysteri runt Foppa vara överdriven, lovorden i överkant och rent löjligt.
Men till de som tillhör denna, okunnig skara, måste jag meddela: HAN ÄR MYCKET BÄTTRE ÄN SÅ!
Att följa Foppa under en match, ger fjärilar i magen, ett fånigt leende på läpparna och han gör mig till en 14åring igen, som också vill bli hockeyproffs när jag växer upp..
Nu e jag ju 40, och ruggigt medveten om detta i normala fall. Men det försvinner just då.
Jag ska försöka förklara hans storhet, eller åtminstone en liten del av den. Ur min synvinkel...
När Peter spelar hockey, har han nåt som man INTE kan träna upp.
Ett sjätte sinne, som bara finns där i ryggmärgen.
En hårddisk så väl inprogrammerad och nåt han fått sig till skänks från "ovan".
Lägg därtill åratal av total hängivenhet och hänsynslös träning/pina av sin kropp. Den mixen blir en FOPPA.
Då en normal hockeystjärna äntrar isen, har de oftast ett väl utvecklat spelsinne. Spelsinne innebär att kunna förutse händelser och andras rörelser/åkmönster på isen och därigen kunna slå pass och placera sig, "lite på känn"
Den normale stjärnan är så pass bra att han kan tänka ett steg i förväg. Foppa ligger ofta 3 steg i förväg.
När han får pucken, och scannar av omgivningen, så ser han redan ett färdigt mönster, hur han ska åka, röra sig, stanna, öka fart, mm mm, för att han ska få de andra på isen att röra sig som han ser i sitt inre, och vips har han lagt en passning som han redan sett, men ingen annan förväntat sig...
Det ser ofta enkelt ut, ofta ser det ut som att motståndaren rent av är dålig, eller ej orkar ta i...
Då kommer snacket igång, om motståndare som har FÖR stor respekt, som INTE vill skada honom, som FÖRBLINDAS av hans namn..osv
Inget kan vara mer fel!
Det har sett ut så i 20år nu...... Det finns en anledning!!!
Han har alltså en unik talang att avläsa hockeyplanen och de andra 11 som är där samtidigt.
Lägger man till, kanske världens känsligaste hockeyhandleder och en balans (när inte fotjäveln spökar) som har fått många STORA TUFFA hockeyspelare sittande på isen med skammens rodnad.
När man satsat allt i en närkamp, försöker smälla på honom i ett känsligt läge, och den "jäveln" såg det i nacken, och precis i rätt ögonblick sekunden innan "TUFFINGEN" ska trycka till, så sätter han en offensiv tackling rätt i bröstet på det framrusande loket, och man hamnar på arslet.... Ridå ner! Allt medan Foppa har pucken klistrad vid bladet..
Foppa är inte stor, inte speciellt muskulös, men hans balans och brinnande vinnarskalle gör honom också till en av de tuffaste själv. (vilket naturligtvis kostat honom många rehab-dagar, då han aldrig accepterat en smäll utan att få ge en tillbaka)
Har du en möjlighet OCH gillar hockey. Kolla bara på Peter några byten. Lägg märke till de små kroppsfinterna, tittar dit, passar hit, axel ner, spelare bort... Omöjligt att förklara egentligen.
Luleå hade en STOR back en gång i tiden som dessutom hette BAUTIN, en ryss.
Jag glömmer aldrig en sekvens mot Luleå, där Foppa kommer ner med pucken runt kassen från höger, Bautin satsar från vänster, båda i full fart..... publiken drar efter andan...NU SMÄLLER DET!
Ryssen vägde säkert 35kg mer..
ALLA spelare i den situationen försöker ta sig så nära sargen det går för att minimera kraften i tacklingen och om möjligt slinka förbi.
Peter viker också in mot sargen med pucken, och PRECIS när ryssen e framme och troligen drar efter andan för att tackla, så hoppar Foppa in en tackling med axeln mitt i bröstkorgen på honom.
Man kunde riktigt se förvåningen i hans ansikte när han satt på isen....-Öhhh så där gör man ju inte....., och då hade Peter redan levererat pucken till Wernblom framför mål, och en strut var ett faktum.
Blandningen av genialitet och fysisk hårdhet gör honom i mina ögon störst genom tiderna...
Ikväll är det Luleå igen, 10-15 år senare...
Oavsett om Modo vinner eller förlorar så ska jag njuta av att se Foppas schackdrag på isen!
Moooooooddddddddddddddddddoooooooooo!!
Men till de som tillhör denna, okunnig skara, måste jag meddela: HAN ÄR MYCKET BÄTTRE ÄN SÅ!
Att följa Foppa under en match, ger fjärilar i magen, ett fånigt leende på läpparna och han gör mig till en 14åring igen, som också vill bli hockeyproffs när jag växer upp..
Nu e jag ju 40, och ruggigt medveten om detta i normala fall. Men det försvinner just då.
Jag ska försöka förklara hans storhet, eller åtminstone en liten del av den. Ur min synvinkel...
När Peter spelar hockey, har han nåt som man INTE kan träna upp.
Ett sjätte sinne, som bara finns där i ryggmärgen.
En hårddisk så väl inprogrammerad och nåt han fått sig till skänks från "ovan".
Lägg därtill åratal av total hängivenhet och hänsynslös träning/pina av sin kropp. Den mixen blir en FOPPA.
Då en normal hockeystjärna äntrar isen, har de oftast ett väl utvecklat spelsinne. Spelsinne innebär att kunna förutse händelser och andras rörelser/åkmönster på isen och därigen kunna slå pass och placera sig, "lite på känn"
Den normale stjärnan är så pass bra att han kan tänka ett steg i förväg. Foppa ligger ofta 3 steg i förväg.
När han får pucken, och scannar av omgivningen, så ser han redan ett färdigt mönster, hur han ska åka, röra sig, stanna, öka fart, mm mm, för att han ska få de andra på isen att röra sig som han ser i sitt inre, och vips har han lagt en passning som han redan sett, men ingen annan förväntat sig...
Det ser ofta enkelt ut, ofta ser det ut som att motståndaren rent av är dålig, eller ej orkar ta i...
Då kommer snacket igång, om motståndare som har FÖR stor respekt, som INTE vill skada honom, som FÖRBLINDAS av hans namn..osv
Inget kan vara mer fel!
Det har sett ut så i 20år nu...... Det finns en anledning!!!
Han har alltså en unik talang att avläsa hockeyplanen och de andra 11 som är där samtidigt.
Lägger man till, kanske världens känsligaste hockeyhandleder och en balans (när inte fotjäveln spökar) som har fått många STORA TUFFA hockeyspelare sittande på isen med skammens rodnad.
När man satsat allt i en närkamp, försöker smälla på honom i ett känsligt läge, och den "jäveln" såg det i nacken, och precis i rätt ögonblick sekunden innan "TUFFINGEN" ska trycka till, så sätter han en offensiv tackling rätt i bröstet på det framrusande loket, och man hamnar på arslet.... Ridå ner! Allt medan Foppa har pucken klistrad vid bladet..
Foppa är inte stor, inte speciellt muskulös, men hans balans och brinnande vinnarskalle gör honom också till en av de tuffaste själv. (vilket naturligtvis kostat honom många rehab-dagar, då han aldrig accepterat en smäll utan att få ge en tillbaka)
Har du en möjlighet OCH gillar hockey. Kolla bara på Peter några byten. Lägg märke till de små kroppsfinterna, tittar dit, passar hit, axel ner, spelare bort... Omöjligt att förklara egentligen.
Luleå hade en STOR back en gång i tiden som dessutom hette BAUTIN, en ryss.
Jag glömmer aldrig en sekvens mot Luleå, där Foppa kommer ner med pucken runt kassen från höger, Bautin satsar från vänster, båda i full fart..... publiken drar efter andan...NU SMÄLLER DET!
Ryssen vägde säkert 35kg mer..
ALLA spelare i den situationen försöker ta sig så nära sargen det går för att minimera kraften i tacklingen och om möjligt slinka förbi.
Peter viker också in mot sargen med pucken, och PRECIS när ryssen e framme och troligen drar efter andan för att tackla, så hoppar Foppa in en tackling med axeln mitt i bröstkorgen på honom.
Man kunde riktigt se förvåningen i hans ansikte när han satt på isen....-Öhhh så där gör man ju inte....., och då hade Peter redan levererat pucken till Wernblom framför mål, och en strut var ett faktum.
Blandningen av genialitet och fysisk hårdhet gör honom i mina ögon störst genom tiderna...
Ikväll är det Luleå igen, 10-15 år senare...
Oavsett om Modo vinner eller förlorar så ska jag njuta av att se Foppas schackdrag på isen!
Moooooooddddddddddddddddddoooooooooo!!
Foppa och Macke....Susse
En liten dröm går i uppfyllelse. Att få se Foppa och Macke Näslund på isen tillsammans, i Modos tröja...
Ja det kan bli hur som helst, kanske succe, kanske fiasko. Men jag tänker njuta av varje sekund.
Skulle kunna jämföra det, med att en 80 åring återigen skulle få se, Gunnar Gren, Nils Lidholm, Gunnar Nordahl lira boll ihop, igen.
Nu gör de förmodligen det redan, men i en annan värld, men att få uppleva detta är lika stort för mig.
När sen nu, Niklas Sundström är tillbaka, så kan en återförening av en av världens bästa kedjor genom tiderna bli verklighet. De har inte spelat så mycket tillsammans, men när de gjorde det i JVM slog de ett oslagbart rekord.
Skulle detta sen innebära att Modo tar sig till slutspel, så kommer jag att ta tjänstledigt hela vägen.......
KOM IGEN NU GUBBAR OCH VISA UNGTUPPARNA VAR SKÅPET SKA STÅ!!
Ciao
Ja det kan bli hur som helst, kanske succe, kanske fiasko. Men jag tänker njuta av varje sekund.
Skulle kunna jämföra det, med att en 80 åring återigen skulle få se, Gunnar Gren, Nils Lidholm, Gunnar Nordahl lira boll ihop, igen.
Nu gör de förmodligen det redan, men i en annan värld, men att få uppleva detta är lika stort för mig.
När sen nu, Niklas Sundström är tillbaka, så kan en återförening av en av världens bästa kedjor genom tiderna bli verklighet. De har inte spelat så mycket tillsammans, men när de gjorde det i JVM slog de ett oslagbart rekord.
Skulle detta sen innebära att Modo tar sig till slutspel, så kommer jag att ta tjänstledigt hela vägen.......
KOM IGEN NU GUBBAR OCH VISA UNGTUPPARNA VAR SKÅPET SKA STÅ!!
Ciao
Natalie, du blir ALDRIG av med mig! (på gott o ont troligen...)
Denna text skrev min lilla tjej. Hon vet hon, hur hon ska få pappa att fälla en tår!
Pappa, far, livets grundare (för min del iallafall)
Han är min kämparglöd.
Han är en av sakerna som får mig att kliva upp på morgonen.
Han har funnits för mig hela mitt liv och kommer finnas för mig rästen av hans liv.
Jag älskar min far så mycket så det finns inte ord att förklara.
jag träffar honom inte så ofta som jag borde, jag har dåligt samvete för de.
Jag vet att jag har varit en dålig dotter, och inte alltid gjort som jag blivit tillsagd att göra.
Men jag vet att du älskar mig, för jag älskar iallafall dig vad som än händer och vad du än säger
Du har gett mig underbara men kanske en aning för många syskon men jag älskar dom lika mycket.
Jag vill också att du ska veta att den kärlek du gett mig kommer jag aldrig glömma, och jag vill inte heller att den ska ta slut. Aldrig någonsin!
Du är ju min pappa, du ska inte lämna mig.
För jag kommer ju aldrig lämna dig ju.
Du och mamma har gett mig ett liva att leva för. det är jag tacksam över trots att jag inte visar de jämt.
Förlåt för de!
Jag ska inte ta er förgivet för jag vet att en vacker dag står ni inte längre vid min sida och säger vad jag ska göra.
Jag kommer saknar er av hela mitt hjärta.
Men det är inte rätt att ni ska tas ifrån mig och mina syskon. Hur ska vi klara oss?
Men du är min pappa och du är den som ska hjälpa mig genom hela mitt liv, ända till dödsbädden.
Snälla, snälla, snälla jag vill inte vara stor och förstå att du ska lämna mig.
Jag vill inte ha den tanken i mitt bakhuvud.
Jag hoppas du aldrig blir sjuk min älskade far.
Och lämnar mig, för det får du inte göra.
Jag lovar att aldrig lämna dig, hoppas du lovar detsamma oavsett om jag kan se dig, känna dig, höra dig eller inget av dom. Du kommer finnas i mitt hjärta för alltid!
De jävlarna våldtar min älskade....
Idrotts-mördare……
Efter att på några veckor, sett tillräckligt med bevis på existensen av mänskligt förfall, i form av fotbolls ”supportrar” och korkade fotbollsproffs, så är jag så förbannad så jag måste äta blodtrycksmedicin snart…
När jag stod hemma i Strömnäs, på en vår-lerig ”lägda” med stolpar, som med lite fantasi, kunde tas för ett fotbollsmål, hade jag många drömmar.
Jag lade upp min plastboll på en tuva, rättade till Modo-mössan som satt på trekvart, kollade så gummistövlarna satt riktigt, och försvann in i en dröm…
En dröm, där jag stod vid straffpunkten på Anfield Road i Liverpool, och skulle lägga en straff i 90:e minuten mot Everton..
Kenny Dalglish och Kevin Keegan överlät straffen till mig..
Jag tog sats, kollade in målvakten på vägen fram, och lade den i ”fel hörn”, i krysset!!
Vi vann alltid, och jag blev buren och hyllad av lyckliga fans..
I själva verket, träffade jag nog snett med stöveln, och min ICA boll, inköpt på Hjalles Sport o Fritid, åkte som en ”häxpipa” sex meter utanför..
Det hade INGEN betydelse, för i min dröm så satt den där…
Så jag gjorde om samma sak, ca 687ggr, innan jag skulle hem och äta…
INGENSTANS i den drömmen, drömde jag att någon tuggummi tuggande snorunge med huvjacka och skilda föräldrar, skulle komma in och förstöra min glädje genom att klappa till mig i huvet….
INGENSTANS i den drömmen, drömde jag att nån skulle kasta en halvdrucken kvarting Black Velvet efter mig…(spritmissbruk)
INGENSTANS i den drömmen, drömde jag att mina kompisar och mamma och pappa, skulle sitta på läktaren och vara livrädda för att få ett batteri, en bengalisk eld, eller flaska i huvet…
INGENSTANS i den drömmen, drömde jag att jag ville springa nere på planen och ”Jucka” mot motståndarnas fans, eller skriva i en blogg att motståndarna är ”horungar som skall stickas ner”…
Jag drömde om ren och skär glädje! Min fotboll, mina lagkamrater, i ett lyckorus. 100% GLÄDJE!!.
Rädd, det var jag för att bli överkörd när jag åkte snowracer över Riksväg 90.
Rädd var jag för farsan när jag skjutit sönder hans traktorruta med en puck.
Rädd var jag för Teemu i granngården som var 5ggr större än jag, och rökte!!!.
Rädd var jag för gubben Simon i andra granngården, som hatade allt, när jag hade lagt en död huggorm i hans brevlåda…
Men RÄDD och FOTBOLL fanns inte i min sinnevärld. Det var ju lyckan på jorden.
På grund av detta, så tar jag förbannat illa vid mig av att se alla dessa skithögar som förstör det jag älskar så mycket..
Läktarvåld och hot, har diskuterats länge men det finns där som en cancersvulst som man strålar och behandlar med cellgift, och lik förbannat är den kvar.
Det finns några saker som slår mig i detta:
Kanske vi fått denna fotbollskultur pga vad som händer PÅ planen.
Med spelare som applåderar sina fans trots att de precis mordhotat domaren och kastat batterier mot målvakten, och pratar om sina ”älskade fans” som verkligen hjälper oss och till o med försvarar deras uppträdande med ”det är passion”…
Med spelare som under uppvärmning går omkring i tröjor med ”JAG HATAR GÖTEBORG””JAG HATAR AIK” osv osv
Jag föraktar dessa spelare lika mkt som de idioter som står på läktaren. De förstör MIN fotboll!!
Nästa sak är vad som tydligen är tillåtet på en arena men ingen annanstans:
Kan ni tänka er detta scenario:
Jag sitter på åhörarläktaren i Rosenbad..
Alldeles efter att Reinfeld och Hästsvansfjanten Borg presenterat sitt valnederlag så rusar jag ner och jublar samtidigt som jag klappar till de i huvet, och skriker att jag ska hugga ner de…
Osannolikt eller hur? OM jag inte skulle bli skjuten på vägen av livvakter, så skulle jag nog bli stämplad som terrorist, och få avtjäna en 8-9år på sluten psykanstalt..
MEN DETTA SKER OFTA PÅ EN FOTBOLLSARENA!!!
Klubben får 100.000 i böter, och killen som gjorde det måste sitta hemma och se matcherna på TV i fortsättningen….. Oooooooo vad rädd jag skulle vara för det straffet om jag hade IQ 12 och ägde en huvjacka!
Jag vill inte se detta mer, jag vill ha min fotboll och min dröm tillbaka från dessa skithögar.
Annars kommer nog jag och många som jag, tappa denna förälskelse och kärlek som vi kallar FOTBOLL!!!
Ciao
Farsdag...
Farsdag kan man tycka är ett f..bannat påhitt, liksom morsdag.. Köpmannadagar..
Men fika på säng, och en liten teckning, som med enorm fantasi och lite ljug, nog föreställer en robot..
DET är farsdag för mig!
Sen kan man ju ägna farsdagen, till lite reflektion över sin roll som pappa.
Jag skänker en tanke och en puss till mina avkommor, Natalie, Jesper, Filip, Sofia, Casper och Maja..
Man kan också reflektera över hur ens barn kommer att komma ihåg sin pappa, den dag man inte finns längre.
Kommer de att förstå hur mycket kärlek man hade till dem?
Kommer de att förstå, att nästan alltid när pappa blir arg, så är det egentligen ett uttryck av oro, rädsla, beskyddarinstinkt.
I förlängningen ett uttryck för kärlek, och en innerlig önskan att det ska gå bra i livet för de små, att de ska växa upp till en självständig människa som kan skilja på rätt och fel. En människa som trivs med sig själv.
Uppväxt i en generation formad av 40-talisternas, förvisso idoga slit och släp, men avsaknad av större känsloyttringar, kramar, pussar, så försöker man att ALLTID ha en kram, en puss, ett "jag älskar dig" till hands.
Men räcker det? Nej naturligtvis inte.
Kommer man någonsin att kunna släppa sitt eviga samvete/oro som gnager.. ?
Kommer man någonsin känna att man duger som den pappa man är?
Är det över huvudtaget meningen att man SKA kunna släppa och känna så?
Jag har förmånen, eller inte..*L*, att leva med hela spektrat av uppväxt... Allt från den lilla totalt beroende bebisen, till en revolterande ung kvinna som tycker att pappa aldrig varit ung,är ett stolpskott och inte begriper ett skit...
Men känner jag mig som en "bättre" och "duktigare" pappa nu än för 16 år sen??
Lugnare, inte lika nervös för allt, JA. Men duktigare, bättre...NÄ, inte ett skit.
Jag hoppas bara: när NI alla står där, vuxna, vackra, utflugna med egna familjer, att ni ska tycka att farsan var helt OK.
Det är vad jag hoppas på, på "farsdag"
Ciao
Men fika på säng, och en liten teckning, som med enorm fantasi och lite ljug, nog föreställer en robot..
DET är farsdag för mig!
Sen kan man ju ägna farsdagen, till lite reflektion över sin roll som pappa.
Jag skänker en tanke och en puss till mina avkommor, Natalie, Jesper, Filip, Sofia, Casper och Maja..
Man kan också reflektera över hur ens barn kommer att komma ihåg sin pappa, den dag man inte finns längre.
Kommer de att förstå hur mycket kärlek man hade till dem?
Kommer de att förstå, att nästan alltid när pappa blir arg, så är det egentligen ett uttryck av oro, rädsla, beskyddarinstinkt.
I förlängningen ett uttryck för kärlek, och en innerlig önskan att det ska gå bra i livet för de små, att de ska växa upp till en självständig människa som kan skilja på rätt och fel. En människa som trivs med sig själv.
Uppväxt i en generation formad av 40-talisternas, förvisso idoga slit och släp, men avsaknad av större känsloyttringar, kramar, pussar, så försöker man att ALLTID ha en kram, en puss, ett "jag älskar dig" till hands.
Men räcker det? Nej naturligtvis inte.
Kommer man någonsin att kunna släppa sitt eviga samvete/oro som gnager.. ?
Kommer man någonsin känna att man duger som den pappa man är?
Är det över huvudtaget meningen att man SKA kunna släppa och känna så?
Jag har förmånen, eller inte..*L*, att leva med hela spektrat av uppväxt... Allt från den lilla totalt beroende bebisen, till en revolterande ung kvinna som tycker att pappa aldrig varit ung,är ett stolpskott och inte begriper ett skit...
Men känner jag mig som en "bättre" och "duktigare" pappa nu än för 16 år sen??
Lugnare, inte lika nervös för allt, JA. Men duktigare, bättre...NÄ, inte ett skit.
Jag hoppas bara: när NI alla står där, vuxna, vackra, utflugna med egna familjer, att ni ska tycka att farsan var helt OK.
Det är vad jag hoppas på, på "farsdag"
Ciao
Lervälling....
Ibland känns livet så otroligt grått långt, motigt, invecklat, oinspirerande. Ja det känns som att man klafsar omkring i en lervälling där det både är svårt att undvika att falla och varje steg tar emot, då leran suger fast i fötterna.
Vad är det då i ett litet ögonkast från ett barn, ett litet flin, en kram, som gör att man helt plötsligt är på en sommargrön gräsmatta...
Det är livets bränsle det! Det som får en att vilja ta ETT steg till...
Min 40års present!
För ett par månaders sen, hade jag den stora förmånen att fylla 40!
På stenåldern var 40, troligen, en mycket aktningsvärd ålder.
Hade man lyckats ta sig dit, utan att ha blivit ihjältrampad av nån Mammut, eller blivit ihjälslagen av en rival med träklubba, när man klubbat hans fru i huvet, för att släpa hem till grottan, så fick man vara förbannat nöjd!
Jag har undvikit både mammutar och träklubbor....tror jag.
Jag blev rikligt uppvaktad må jag säga, och fick jättefina presenter. En av dessa presenter ska jag berätta lite om!
Av min syster med make, bror med sambo, mor och far, fick jag en biljett till NHL Premiären i Globen!
Detroit-St Louis....... Herrejösses. Att få se detta LIVE, är något jag bara kunnat drömma om...
Glad i hågen, beställde jag en bussbiljett.
Herregud, det tar ju bara 4timmar, och man kliver av mitt i centrum. Billigt är det också!
Bokade också ett rum på Scandic i Bromma..
På morgonen blev jag då skjutsad in till busstationen, köpte en tidning och hade ju datorn med mig, eftersom det stod att man kunde vara uppkopplad på bussen. Kanon!
Bussen fylldes så sakterliga, och jag körde osynlige mannen tricket...i hopp om att ingen skulle sätta sig bredvid mig. Medelåldern i bussen var närmare döden än 40, så det kändes bra. Åtminstone bättre än om det varit en resa till någon kryssning, med ett gäng käcka, halvfulla, sextioåringarsomefterenkvartingtrorattdeärtjugotvå.....
Jag laddade för en behaglig resa, med lite surfande, lite bokläsning och en kopp kaffe..
Det enda jag reflekterade över var, att det luktade LITE väl mkt Aqua Vera och sån där, lite kväljande, damparfym.. Som det kan bli när man duschar, mer sällan, än man köper en ny aftershave/parfym....Eller rättare sagt: har bytt ut dusch mot parfym...
Men bara bussen skulle börja rulla så skulle det problemet vara ur världen, då aircondition gick igång..
Till min stora glädje, blev sätet bredvid mig, ej besatt.
När bussen rullar ut från stationen, var tydligen...vi kan kalla henne MadameX...redo för dagens första tupplur.
Hon drar tillbaka sin stolsrygg, rakt ner i mina knän... Det var INTE skönt.
Men jag tänkte i mitt stilla sinne, att hon nog skulle känna att det tog stopp, så vi kanske ska dra upp sätet lite.
Näääää, se det gjorde hon inte... Hon sätter sig upp och tittar på mig med ögon , vars lyster inte ens hennes 2 hekto mascara, kunde återskapa. Sätter sig tillrätta , OCH BÖRJAR GUNGA STOLSRYGGEN FÖR ATT KOMMA LÄNGRE BAK..... Då hade vi åkt i 4minuter..
Som den snälle och timide, i detta sällskap yngling, jag är, så satte jag mig lite snett med benen, fastkilad under MadameX tillfälliga sovplats...
Under tiden jag satt och funderade på en lösning, så går Elsa 87 fram till busschauffören, och ber honom höja värmen... 29grader varmt, duger ju inte när man bara har 2tröjor, 1kofta, strumpbyxor, långkalsonger, gabardinbyxor och VINTERKAPPAN på sig.....
Så när vi åkt 15 minuter, så satt jag klämd som en sill, i 39graders värme, med en stank av gammal parfym från lager på lager på..... Lyssnandes till klappret av löständer och ivriga diskussioner om det stundande BRÖLLOPET....(ja gissa vilket..)
Jag hann inte ens tänka tanken att, fan de kan inte bli..... DÅ BÖRJAR MADAMEX ATT SNARKA... Då hade vi åkt i 17minuter......men man kan ju inte önska att nån svalde tungan i sömnen eller hur?....
Vid det här laget var mina ben redan avdomnade och mitt luktsinne förstört..
Efter 20 minuter stannar bussen i Njurunda...mer passagerare.. -Fan, nu ryker min stol också , tänkte jag..
In stiger en tjej, och jag slogs av att hon nog sänkte medelåldern med 30år, för hon var inte mer än kanske 20. Lite palestina sjal, runda glasögon....ja ja. Hon kanske hade duschat det senaste årtiondet åtminstone.
Jag såg att hon tittade på det lediga sätet bredvid mig...eftersom det var det enda kvarvarande..
Ni vet när man går i en mittgång på en buss, så syns ju bara överkroppen... Så man kan väl säga att jag INTE blev så förvånad när hon stannar och frågar om hon kan sitta "där", och det visar sig att hon hade en bakdel som grovt räknat var ca 140cm bred...och hon var kanske 141cm lång..
Jag knycklade in mina ben, satte mig upp som Linus på Linjen, spikrak i ryggen, och rättade till mina ben, som jag redan tappat känseln i...Då tar hon upp mobiltelefonen och börjar prata, troligen med en pojkvän som väntar henne i Sthlm, och stängde inte av den förrän vi passerat Upplands Väsby 3,5 timme senare.
När man börjar räkna minuter, då är 3,5 timme OTROLIGT lång tid!!!!
När vi slutligen var framme på cityterminalen, så gick jag lika illa som pundarna som smög runt sina hem i förvaringsboxarna.. Men jag överlevde. Det enda jag kunde tänka på då, var att jag skulle åka buss hem, dagen efter...
Min vistelse i Stockholm och efterföljande hemresa, får jag skriva om, en annan gång.
Nu ska jag laga mat!
På stenåldern var 40, troligen, en mycket aktningsvärd ålder.
Hade man lyckats ta sig dit, utan att ha blivit ihjältrampad av nån Mammut, eller blivit ihjälslagen av en rival med träklubba, när man klubbat hans fru i huvet, för att släpa hem till grottan, så fick man vara förbannat nöjd!
Jag har undvikit både mammutar och träklubbor....tror jag.
Jag blev rikligt uppvaktad må jag säga, och fick jättefina presenter. En av dessa presenter ska jag berätta lite om!
Av min syster med make, bror med sambo, mor och far, fick jag en biljett till NHL Premiären i Globen!
Detroit-St Louis....... Herrejösses. Att få se detta LIVE, är något jag bara kunnat drömma om...
Glad i hågen, beställde jag en bussbiljett.
Herregud, det tar ju bara 4timmar, och man kliver av mitt i centrum. Billigt är det också!
Bokade också ett rum på Scandic i Bromma..
På morgonen blev jag då skjutsad in till busstationen, köpte en tidning och hade ju datorn med mig, eftersom det stod att man kunde vara uppkopplad på bussen. Kanon!
Bussen fylldes så sakterliga, och jag körde osynlige mannen tricket...i hopp om att ingen skulle sätta sig bredvid mig. Medelåldern i bussen var närmare döden än 40, så det kändes bra. Åtminstone bättre än om det varit en resa till någon kryssning, med ett gäng käcka, halvfulla, sextioåringarsomefterenkvartingtrorattdeärtjugotvå.....
Jag laddade för en behaglig resa, med lite surfande, lite bokläsning och en kopp kaffe..
Det enda jag reflekterade över var, att det luktade LITE väl mkt Aqua Vera och sån där, lite kväljande, damparfym.. Som det kan bli när man duschar, mer sällan, än man köper en ny aftershave/parfym....Eller rättare sagt: har bytt ut dusch mot parfym...
Men bara bussen skulle börja rulla så skulle det problemet vara ur världen, då aircondition gick igång..
Till min stora glädje, blev sätet bredvid mig, ej besatt.
När bussen rullar ut från stationen, var tydligen...vi kan kalla henne MadameX...redo för dagens första tupplur.
Hon drar tillbaka sin stolsrygg, rakt ner i mina knän... Det var INTE skönt.
Men jag tänkte i mitt stilla sinne, att hon nog skulle känna att det tog stopp, så vi kanske ska dra upp sätet lite.
Näääää, se det gjorde hon inte... Hon sätter sig upp och tittar på mig med ögon , vars lyster inte ens hennes 2 hekto mascara, kunde återskapa. Sätter sig tillrätta , OCH BÖRJAR GUNGA STOLSRYGGEN FÖR ATT KOMMA LÄNGRE BAK..... Då hade vi åkt i 4minuter..
Som den snälle och timide, i detta sällskap yngling, jag är, så satte jag mig lite snett med benen, fastkilad under MadameX tillfälliga sovplats...
Under tiden jag satt och funderade på en lösning, så går Elsa 87 fram till busschauffören, och ber honom höja värmen... 29grader varmt, duger ju inte när man bara har 2tröjor, 1kofta, strumpbyxor, långkalsonger, gabardinbyxor och VINTERKAPPAN på sig.....
Så när vi åkt 15 minuter, så satt jag klämd som en sill, i 39graders värme, med en stank av gammal parfym från lager på lager på..... Lyssnandes till klappret av löständer och ivriga diskussioner om det stundande BRÖLLOPET....(ja gissa vilket..)
Jag hann inte ens tänka tanken att, fan de kan inte bli..... DÅ BÖRJAR MADAMEX ATT SNARKA... Då hade vi åkt i 17minuter......men man kan ju inte önska att nån svalde tungan i sömnen eller hur?....
Vid det här laget var mina ben redan avdomnade och mitt luktsinne förstört..
Efter 20 minuter stannar bussen i Njurunda...mer passagerare.. -Fan, nu ryker min stol också , tänkte jag..
In stiger en tjej, och jag slogs av att hon nog sänkte medelåldern med 30år, för hon var inte mer än kanske 20. Lite palestina sjal, runda glasögon....ja ja. Hon kanske hade duschat det senaste årtiondet åtminstone.
Jag såg att hon tittade på det lediga sätet bredvid mig...eftersom det var det enda kvarvarande..
Ni vet när man går i en mittgång på en buss, så syns ju bara överkroppen... Så man kan väl säga att jag INTE blev så förvånad när hon stannar och frågar om hon kan sitta "där", och det visar sig att hon hade en bakdel som grovt räknat var ca 140cm bred...och hon var kanske 141cm lång..
Jag knycklade in mina ben, satte mig upp som Linus på Linjen, spikrak i ryggen, och rättade till mina ben, som jag redan tappat känseln i...Då tar hon upp mobiltelefonen och börjar prata, troligen med en pojkvän som väntar henne i Sthlm, och stängde inte av den förrän vi passerat Upplands Väsby 3,5 timme senare.
När man börjar räkna minuter, då är 3,5 timme OTROLIGT lång tid!!!!
När vi slutligen var framme på cityterminalen, så gick jag lika illa som pundarna som smög runt sina hem i förvaringsboxarna.. Men jag överlevde. Det enda jag kunde tänka på då, var att jag skulle åka buss hem, dagen efter...
Min vistelse i Stockholm och efterföljande hemresa, får jag skriva om, en annan gång.
Nu ska jag laga mat!
Peter Forsberg...
Denne hockeyspelare, legend, stjärna, föredetting, utomjording, vinnarskalle, "fotskada" mm mm mm. Det finns nog inget som inte redan skrivits om denne spelare. Han är den störste hockeyspelare Sverige haft, punkt!
Den som ej är en sån hockey-nörd som jag, fattar ju inte riktigt hypen kring Foppa... Vad är det som gör att vuxna män gräter av glädje över att se honom? Ska försöka beskriva hur JAG känner och upplever denne magiske spelare.
Tänk om jag hade vetat vad som skulle bli när vi mötte Modos B-juniorer på 80-talet. Det var alltid så, att vi i Kramfors Alliansen, mötte aldrig jämnåriga Modolag. När vi var a-pojkar, mötte vi Modos b-pojkar osv.
Nu var vi A-juniorer och mötte dessa småglin som var 3-4år yngre än oss. I det laget spelade Marcus Näslund, Peter Forsberg, plus några till som senare blev hockeymiljonärer.. Vi vann med 4-3 och Foppa var en liten skit som man knappt vågade tackla, för han var så klen. Marcus gjorde alla modomål, minns jag...
Modo var i slutet av 80 och början på 90-talet, en elitklubb på ständig dekis. Man var på gränsen att åka ur nästan varje säsong.
90-91 hade småpojkarna växt till sig, så de började göra sin entre i A-laget. Med galler för ansiktena, satte de direkt sitt signum på Modo... Elitserien hade ett antal gamla stjärnor som var på målrakan, i sina karriärer. Men de var ju STORA STJÄRNOR. Untouchables! Håkan Loob, Thomas Rundqvist, Börje Salming osv... men det sket dessa smågrabbar fullständigt i. De körde på alla dessa gubbar, varenda byte de fick chansen. Stjärnorna klagade i pressen, över dessa obildade, respektlösa ungjävlar, som gjorde hockeylivet jobbigt för de.
Det sket de också i. De tacklade och flinade bakom sina galler..
Sen 1991-92 klev de in som fullvärdiga lirare i Modos A-lag. Det gav också småungarna en plats i VM 92.
Samma år spelade de även JVM... JVM är och var mycket stort internationellt. Canada och Ryssland har dominerat detta i alla tider. Foppa gjorde 31poäng på 7matcher......TRETTIOEN!!
Foppa var redan då, en riktig tjurskalle. Han slog passningar som man inte trodde var möjliga, och sekunden efter så hoppade han in en tackling som om det gällde livet. Han kom till VM och gjorde även där några sagolika mål..
Det var första och enda gången jag upplevt en hockeyspelare, som man kunde betala för att se, och njuta av, oavsett hur det gick för Modo..
Han fortsatte säsongen efter att ösa in poäng och sitta utvisad hela tiden.. Varje byte hände något, varenda sekund han var på isen, fylldes Kempehallen av ett sorl och en förväntan, från 9åriga grabbar och 63åriga fabriksarbetare... Det var faktiskt en religiös stämning..
Under denna period började också ramsan "Peter Forsberg går på vatten, tjalalalalaaaaa tjalalalaaaa".
Man måste nästan ha upplevt det, för att kunna förstå.
Säsongen 1993-94 tog han nästan själv, Modo hela vägen till en SM-Final mot Malmö... Detta hatade köpelag MALMÖ , med Percy Nilssons pengar.
Herregud, vilken stämning och vilket tryck det var i kempis, den första finalmatchen..
Jag hade feber och magsjuka, var skitdålig. Men Modo hade vunnit den första finalmatchen nere i malmö, lätt med 6-3...Foppa, Bysse, Lantz, Wernblom gjorde en kanonmatch.. Så förhoppningarna var höga... Foppa hysterin var enorm..
När matchen började hade jag släpat mig in från sängen till soffan, för så dålig jag var, så ville jag inte missa detta. Det var en otroligt jämn match och spänningen steg för varje minut...skulle Modo vinna, så var Malmö tvingade att vinna 3 raka matcher efter det... TÄNK OM.....
Ju längre matchen gick så försvann alla tankar på sjukdom, kräkningar osv.. Matchen går till sudden death.... Jag var så nervös så jag kunde inte andas.. Varje skott mot Modomålet hade kunnat vara förödande.. Det blev 4perioder, och i femte perioden, efter 16minuter så blev han en "gud" i Modovärlden..
Lars Jansson, sollefteåsonen", får tag i pucken i egen zon, han tar två skär framåt, och ser att Foppa precis hoppat över sargen vid båset, han tar ett skär till, för att komma över egen blå och undvika redline offside, som fanns på den tiden. Han sätter en knivskarp pass på bladet till Foppa, som åkt sig fri vid Malmös blå. Mottagning, viker ner mot mål, helt ren med Nordström i Malmökassen. Fint vänster, dragning höger och upp med pucken i nättaket..
Herregud.... Vad gjorde han? Hur? ----- Kempis exploderar....Alla är HELT utpumpade saliga, rusiga, chockade...
Jag själv, vaknade upp i nåt extatiskt tillstånd, stående och hoppande framför TVn.. Jag skrek så det slog lock i öronen... HAN ÄR EN GUD!!! O tro det eller ej, JAG BLEV FRISK!! Skojar inte, jag hade feber men den var borta efter matchen...
När man dessutom senare får veta, vad som utspelat sig i Modobåset, så fattar man ju att killen är lite övermänsklig.. Alldeles innan detta mål, så sitter alla spelare HELT slutkörda, Man hade ju nästan spelat 5perioder.
Foppa hade precis kommit in i båset, en av Modos forwards säger till tränaren: Fan jag orkar inte, jag har kramp, då säger denna pojkspoling, Äh, nu jävlar ska jag avgöra den här matchen, slänger sig över sargen och gör det......
Nu vände Malmö denna SM final och vann 3raka matcher... Han kunde inte vinna varje match själv åt Modo..men det är en annan historia.
Nu var i alla fall denna hockeylirare, GUD och JESUS i samma person, i hockeyhimlen..
Jag var definitivt en religiös fanatiker....
Senare denna säsong fick Foppa sin enorma revansch...
OS i Lillehammer. OS final mot Canada.. Sverige hade aldrig vunnit OS. Nu lyckades man hålla Canada stången ända fram till Straffläggning..... Hela hockeyvärlden stod stilla....Nån miljard TV-tittare följde detta osannolika drama... Straffarna avlöste varandra, och när båda lagen slagit sina straffar så var det lika... Det innebär att man slår HELT avgörande straffar.. OM ett av lagen gör mål och det andra inte så är det slut.....
Vår storste stjärna och mest erfarne lirare då, Håkan Loob, som vunnit StanleyCup, vunnit VM, gjort 1000mål....han säger i detta läge till Curt Lundmark Förbundskaptenen...-Fan jag pallar inte att slå den...Curt Lundmark tittar sig om i båset...ALLA tittar ner i båsgolvet... Då säger en fjunig Foppa -Jag tar den!!!
Han åker ut på isen, med en miljard åskådare, med en hel hockeyvärlds tryck på sig....Rättar till axelskydden, fram mot pucken, tar den med sig med en hand, glider fram mot Corey Hirsch och gör denna osannolika dragning, som senare blev ett frimärke............."GUD"
Såna här storys och upplevelser finns det massor av kring honom. Om man gör det igen och igen och igen, och har förmågan att göra sååå många människor glada och lyckliga, ja då är man en gud i mina ögon.
Den sista anekdoten kommer från Peters bästa NHL säsong 2002-2003.. En av de enda säsonger han fick vara hyfsat skadefri..
I sista omgången av NHL innan slutspelet så låg han tvåa i poängligan, efter sin Modokompis Marcus Näslund..
Helt osannolikt, att TVÅ svenskar hade chans att vinna poängligan i NHL. Har aldrig hänt och kommer ALDRIG mer hända... Det är STORT! Marcus har legat etta länge, men Peter hade knappat in på honom. Det skilde två poäng inför sista matchen.. Marcus gjorde ingen poäng, den sista omgången, men Peter hade gjort 2, så de var helt lika. Men då Marcus gjort fler mål så hade han fått den bucklan... 1 minut kvar av Colorados match... Motståndarna tar ut sin målvakt för att få till en kvittering. Foppa hoppade in, får tag i pucken i egen zon... I det läget så chansar man inte på att slå in den i tom bur, eftersom, OM man missar, så får man ju en tekning emot sig i egen zon, vilket kan vara livsfarligt..
Så vad gör han? Ja, han hade nog bestämt sig för att han verkligen ville vinna poängligan, så han LOBBAR pucken över hela isen rakt i mål.....matchen slut, och han vann den trofen också... Detta år blev han också utsedd till NHLs bäste spelare.
Det finns sååååå många Foppa minnen, och det är helt enkelt så att jag njuter av att se honom spela. För mig är han störst.. Å då menar jag STÖRST AV ALLA! Att han dessutom behållit sin inställning och ödmjukhet kombinerat med en helvetisk vilja att vinna, gör ju inte saken sämre.
Nu hoppas jag han får avsluta sin karriär på det sätt han önskar...och på det sätt jag vet att han kommer att göra: Han kommer visa igen att han världens bäste hockeyspelare, i NHL och i OS i februari!
Så jag säger bara TACK FOPPA FÖR ATT DU FANNS UNDER MIN LIVSTID!
Den som ej är en sån hockey-nörd som jag, fattar ju inte riktigt hypen kring Foppa... Vad är det som gör att vuxna män gräter av glädje över att se honom? Ska försöka beskriva hur JAG känner och upplever denne magiske spelare.
Tänk om jag hade vetat vad som skulle bli när vi mötte Modos B-juniorer på 80-talet. Det var alltid så, att vi i Kramfors Alliansen, mötte aldrig jämnåriga Modolag. När vi var a-pojkar, mötte vi Modos b-pojkar osv.
Nu var vi A-juniorer och mötte dessa småglin som var 3-4år yngre än oss. I det laget spelade Marcus Näslund, Peter Forsberg, plus några till som senare blev hockeymiljonärer.. Vi vann med 4-3 och Foppa var en liten skit som man knappt vågade tackla, för han var så klen. Marcus gjorde alla modomål, minns jag...
Modo var i slutet av 80 och början på 90-talet, en elitklubb på ständig dekis. Man var på gränsen att åka ur nästan varje säsong.
90-91 hade småpojkarna växt till sig, så de började göra sin entre i A-laget. Med galler för ansiktena, satte de direkt sitt signum på Modo... Elitserien hade ett antal gamla stjärnor som var på målrakan, i sina karriärer. Men de var ju STORA STJÄRNOR. Untouchables! Håkan Loob, Thomas Rundqvist, Börje Salming osv... men det sket dessa smågrabbar fullständigt i. De körde på alla dessa gubbar, varenda byte de fick chansen. Stjärnorna klagade i pressen, över dessa obildade, respektlösa ungjävlar, som gjorde hockeylivet jobbigt för de.
Det sket de också i. De tacklade och flinade bakom sina galler..
Sen 1991-92 klev de in som fullvärdiga lirare i Modos A-lag. Det gav också småungarna en plats i VM 92.
Samma år spelade de även JVM... JVM är och var mycket stort internationellt. Canada och Ryssland har dominerat detta i alla tider. Foppa gjorde 31poäng på 7matcher......TRETTIOEN!!
Foppa var redan då, en riktig tjurskalle. Han slog passningar som man inte trodde var möjliga, och sekunden efter så hoppade han in en tackling som om det gällde livet. Han kom till VM och gjorde även där några sagolika mål..
Det var första och enda gången jag upplevt en hockeyspelare, som man kunde betala för att se, och njuta av, oavsett hur det gick för Modo..
Han fortsatte säsongen efter att ösa in poäng och sitta utvisad hela tiden.. Varje byte hände något, varenda sekund han var på isen, fylldes Kempehallen av ett sorl och en förväntan, från 9åriga grabbar och 63åriga fabriksarbetare... Det var faktiskt en religiös stämning..
Under denna period började också ramsan "Peter Forsberg går på vatten, tjalalalalaaaaa tjalalalaaaa".
Man måste nästan ha upplevt det, för att kunna förstå.
Säsongen 1993-94 tog han nästan själv, Modo hela vägen till en SM-Final mot Malmö... Detta hatade köpelag MALMÖ , med Percy Nilssons pengar.
Herregud, vilken stämning och vilket tryck det var i kempis, den första finalmatchen..
Jag hade feber och magsjuka, var skitdålig. Men Modo hade vunnit den första finalmatchen nere i malmö, lätt med 6-3...Foppa, Bysse, Lantz, Wernblom gjorde en kanonmatch.. Så förhoppningarna var höga... Foppa hysterin var enorm..
När matchen började hade jag släpat mig in från sängen till soffan, för så dålig jag var, så ville jag inte missa detta. Det var en otroligt jämn match och spänningen steg för varje minut...skulle Modo vinna, så var Malmö tvingade att vinna 3 raka matcher efter det... TÄNK OM.....
Ju längre matchen gick så försvann alla tankar på sjukdom, kräkningar osv.. Matchen går till sudden death.... Jag var så nervös så jag kunde inte andas.. Varje skott mot Modomålet hade kunnat vara förödande.. Det blev 4perioder, och i femte perioden, efter 16minuter så blev han en "gud" i Modovärlden..
Lars Jansson, sollefteåsonen", får tag i pucken i egen zon, han tar två skär framåt, och ser att Foppa precis hoppat över sargen vid båset, han tar ett skär till, för att komma över egen blå och undvika redline offside, som fanns på den tiden. Han sätter en knivskarp pass på bladet till Foppa, som åkt sig fri vid Malmös blå. Mottagning, viker ner mot mål, helt ren med Nordström i Malmökassen. Fint vänster, dragning höger och upp med pucken i nättaket..
Herregud.... Vad gjorde han? Hur? ----- Kempis exploderar....Alla är HELT utpumpade saliga, rusiga, chockade...
Jag själv, vaknade upp i nåt extatiskt tillstånd, stående och hoppande framför TVn.. Jag skrek så det slog lock i öronen... HAN ÄR EN GUD!!! O tro det eller ej, JAG BLEV FRISK!! Skojar inte, jag hade feber men den var borta efter matchen...
När man dessutom senare får veta, vad som utspelat sig i Modobåset, så fattar man ju att killen är lite övermänsklig.. Alldeles innan detta mål, så sitter alla spelare HELT slutkörda, Man hade ju nästan spelat 5perioder.
Foppa hade precis kommit in i båset, en av Modos forwards säger till tränaren: Fan jag orkar inte, jag har kramp, då säger denna pojkspoling, Äh, nu jävlar ska jag avgöra den här matchen, slänger sig över sargen och gör det......
Nu vände Malmö denna SM final och vann 3raka matcher... Han kunde inte vinna varje match själv åt Modo..men det är en annan historia.
Nu var i alla fall denna hockeylirare, GUD och JESUS i samma person, i hockeyhimlen..
Jag var definitivt en religiös fanatiker....
Senare denna säsong fick Foppa sin enorma revansch...
OS i Lillehammer. OS final mot Canada.. Sverige hade aldrig vunnit OS. Nu lyckades man hålla Canada stången ända fram till Straffläggning..... Hela hockeyvärlden stod stilla....Nån miljard TV-tittare följde detta osannolika drama... Straffarna avlöste varandra, och när båda lagen slagit sina straffar så var det lika... Det innebär att man slår HELT avgörande straffar.. OM ett av lagen gör mål och det andra inte så är det slut.....
Vår storste stjärna och mest erfarne lirare då, Håkan Loob, som vunnit StanleyCup, vunnit VM, gjort 1000mål....han säger i detta läge till Curt Lundmark Förbundskaptenen...-Fan jag pallar inte att slå den...Curt Lundmark tittar sig om i båset...ALLA tittar ner i båsgolvet... Då säger en fjunig Foppa -Jag tar den!!!
Han åker ut på isen, med en miljard åskådare, med en hel hockeyvärlds tryck på sig....Rättar till axelskydden, fram mot pucken, tar den med sig med en hand, glider fram mot Corey Hirsch och gör denna osannolika dragning, som senare blev ett frimärke............."GUD"
Såna här storys och upplevelser finns det massor av kring honom. Om man gör det igen och igen och igen, och har förmågan att göra sååå många människor glada och lyckliga, ja då är man en gud i mina ögon.
Den sista anekdoten kommer från Peters bästa NHL säsong 2002-2003.. En av de enda säsonger han fick vara hyfsat skadefri..
I sista omgången av NHL innan slutspelet så låg han tvåa i poängligan, efter sin Modokompis Marcus Näslund..
Helt osannolikt, att TVÅ svenskar hade chans att vinna poängligan i NHL. Har aldrig hänt och kommer ALDRIG mer hända... Det är STORT! Marcus har legat etta länge, men Peter hade knappat in på honom. Det skilde två poäng inför sista matchen.. Marcus gjorde ingen poäng, den sista omgången, men Peter hade gjort 2, så de var helt lika. Men då Marcus gjort fler mål så hade han fått den bucklan... 1 minut kvar av Colorados match... Motståndarna tar ut sin målvakt för att få till en kvittering. Foppa hoppade in, får tag i pucken i egen zon... I det läget så chansar man inte på att slå in den i tom bur, eftersom, OM man missar, så får man ju en tekning emot sig i egen zon, vilket kan vara livsfarligt..
Så vad gör han? Ja, han hade nog bestämt sig för att han verkligen ville vinna poängligan, så han LOBBAR pucken över hela isen rakt i mål.....matchen slut, och han vann den trofen också... Detta år blev han också utsedd till NHLs bäste spelare.
Det finns sååååå många Foppa minnen, och det är helt enkelt så att jag njuter av att se honom spela. För mig är han störst.. Å då menar jag STÖRST AV ALLA! Att han dessutom behållit sin inställning och ödmjukhet kombinerat med en helvetisk vilja att vinna, gör ju inte saken sämre.
Nu hoppas jag han får avsluta sin karriär på det sätt han önskar...och på det sätt jag vet att han kommer att göra: Han kommer visa igen att han världens bäste hockeyspelare, i NHL och i OS i februari!
Så jag säger bara TACK FOPPA FÖR ATT DU FANNS UNDER MIN LIVSTID!
Törs man ens tänka tanken...
Casper verkar vara hyfsat frisk idag..... Kan det vara så att det är över för denna gång? Ja vi bestämmer det!!
I övrigt så lyckades det trasiga, skadeskjutna och bespottade Modo, sno en poäng borta mot LHC. Vilket får betecknas som helt ok...
Själv såg jag det mesta av matchen Timrå-Frölunda... Små små ,rädda, fega timråspelare föll som käglor när Kristian tittade på de.. Domaren tyckte nog synd om de, för han fick sitta rätt många minuter i fel bås... Förstår om han blir förbannat less på att inte ens kunna tackla någon, fullt regelrätt, utan att det ska vara utvisning. Det är väl inte ett regelbrott att vara stor?
Ja ja, Frölunda kommer att klara sig bra i vinter, vilket jag inte tror om Timrå...vilket är den enda trösten denna höst.
Idag ska jag sälja nåt, behöver den kicken idag.
Ha en bra vecka!
I övrigt så lyckades det trasiga, skadeskjutna och bespottade Modo, sno en poäng borta mot LHC. Vilket får betecknas som helt ok...
Själv såg jag det mesta av matchen Timrå-Frölunda... Små små ,rädda, fega timråspelare föll som käglor när Kristian tittade på de.. Domaren tyckte nog synd om de, för han fick sitta rätt många minuter i fel bås... Förstår om han blir förbannat less på att inte ens kunna tackla någon, fullt regelrätt, utan att det ska vara utvisning. Det är väl inte ett regelbrott att vara stor?
Ja ja, Frölunda kommer att klara sig bra i vinter, vilket jag inte tror om Timrå...vilket är den enda trösten denna höst.
Idag ska jag sälja nåt, behöver den kicken idag.
Ha en bra vecka!
Bertil......
När man sitter och skriver, så kommer jag på saker ur min barndom, som faktiskt är riktigt skoj...eller inte.
Jag har en tremänning som heter Karin. Hon är nåt år yngre än mig, men redan från barnsben troligen lite smartare. Idag är hon doktor i nåt som har med laboratorier och göra.
Men när vi var små, lekte vi ofta, var på fjällsemestrar osv.
Alla har väl lekt mamma pappa barn när man är liten. Jämlikt och bra..
Vi hade en egen variant... Vi lekte Bertil...
Bertil det var jag... Karin var min fru.
Bertil var en förtryckt, underlägsen man, som fick göra allt skitgöra. Han hade ingen egen vilja, utan han skulle veta sin plats.
Bertil var en Fridolf, som var kuvad av en Selma...
Bertil var inte speciellt smart heller. På en Finlandsresa, fick vi lite pengar och skulle köpa nåt i den närliggande affären. Karin hade inte så många Mark utan mest 5 penny slantar. Men de var ju guldfärgade, och Marken silver.. Självklart gjorde Bertil den lysande bytesaffären att han bytte Silver mot Guld...
Döm om Bertils förvåning, när han efter att Karin, glad ihågen, köpt sin badring för sina nyligen förvärvade silverpengar....medan Bertil inte ens kunde köpa ett tuggummi för sina "guldpengar"...
Bertil leken tog slut en vacker höstdag i Hamnviken, när Bertil blivit utkommenderad att jaga fjäril med en pilbåge utan sträng. Bertil såg inte roten som gick över stigen, och precis när han hade en fjäril i sikte, så stöp han som en klubbad oxe, med pannan ner i en sten... Då ville inte Bertil leka mer.
Så har mitt liv fortsatt... Dålig på att göra smarta affärer för egen del, och alltid kuvad *L*
Jag har en tremänning som heter Karin. Hon är nåt år yngre än mig, men redan från barnsben troligen lite smartare. Idag är hon doktor i nåt som har med laboratorier och göra.
Men när vi var små, lekte vi ofta, var på fjällsemestrar osv.
Alla har väl lekt mamma pappa barn när man är liten. Jämlikt och bra..
Vi hade en egen variant... Vi lekte Bertil...
Bertil det var jag... Karin var min fru.
Bertil var en förtryckt, underlägsen man, som fick göra allt skitgöra. Han hade ingen egen vilja, utan han skulle veta sin plats.
Bertil var en Fridolf, som var kuvad av en Selma...
Bertil var inte speciellt smart heller. På en Finlandsresa, fick vi lite pengar och skulle köpa nåt i den närliggande affären. Karin hade inte så många Mark utan mest 5 penny slantar. Men de var ju guldfärgade, och Marken silver.. Självklart gjorde Bertil den lysande bytesaffären att han bytte Silver mot Guld...
Döm om Bertils förvåning, när han efter att Karin, glad ihågen, köpt sin badring för sina nyligen förvärvade silverpengar....medan Bertil inte ens kunde köpa ett tuggummi för sina "guldpengar"...
Bertil leken tog slut en vacker höstdag i Hamnviken, när Bertil blivit utkommenderad att jaga fjäril med en pilbåge utan sträng. Bertil såg inte roten som gick över stigen, och precis när han hade en fjäril i sikte, så stöp han som en klubbad oxe, med pannan ner i en sten... Då ville inte Bertil leka mer.
Så har mitt liv fortsatt... Dålig på att göra smarta affärer för egen del, och alltid kuvad *L*
Barn!!!
Så när man trodde att lugnet lägrat sig, att svininfluensan släppt sitt vidriga tag om vår familj, så visar den sitt fula tryne återigen..
Jag har inte varit så orolig då jag sett allt för många bacillusker passera mina barn, men naturligtvis är oron stor hos min sambo.
Nu har de varit in på barnkliniken på Svalls sjukhus, och fått en bekräftelse på att det är OK. Skönt!''
Är LITE trött på sjukdomar och skit nu.
Nu vill jag ha mina "bevisar" hemma, och vill ta hand om de själv. Jag har en enda kommentar och önskan till detta A1 virus: DRA ÅT HELVETE!!!!!
Imorgonbitti ska jag ge er en bit av min uppväxt, en bit av det som gjorde mig till den stackare jag är, Björn. My name is Björn... Björn Forsberg...inte mycket av Bond där inte..
Sov gott!
Jag har inte varit så orolig då jag sett allt för många bacillusker passera mina barn, men naturligtvis är oron stor hos min sambo.
Nu har de varit in på barnkliniken på Svalls sjukhus, och fått en bekräftelse på att det är OK. Skönt!''
Är LITE trött på sjukdomar och skit nu.
Nu vill jag ha mina "bevisar" hemma, och vill ta hand om de själv. Jag har en enda kommentar och önskan till detta A1 virus: DRA ÅT HELVETE!!!!!
Imorgonbitti ska jag ge er en bit av min uppväxt, en bit av det som gjorde mig till den stackare jag är, Björn. My name is Björn... Björn Forsberg...inte mycket av Bond där inte..
Sov gott!
